Igen en misslyckad upphandling! Den bästa förlorade

”Man får inte det bästa billigt. Återigen har statens medel slösats bort på kulspetspennor av dålig kvalitet, i flera år. Man kan inte annat än förundras” säger Seppo Teittinen, chef för ett företag som tillverkar fjädrar till kulspetspennor. Teittinen har precis deltagit i Finlands underteckningsnämnds upphandling av kulspetspennor med dåligt resultat.

Upphandlingen har enligt Teittinen gjorts stick i stäv med principerna i regeringsprogrammet. Som skattebetalare vet Teittinen nämligen att man i upphandlingarna ska ta hänsyn till sysselsättnings- och miljöperspektiv och sociala perspektiv, och dessutom ska man skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. Underteckningsnämnden agerade dock på ett annat sätt. De upphandlade hela kulspetspennor och leverans av dem som en helhet. Enligt Teittinen uteslöt man genom att lägga ihop upphandlingarna hans företag från att vara med i upphandlingen. Kriteriet för val av anbud var det billigaste priset.

”Med de fjädrar jag tillverkar fungerar dock pennorna bäst!”, säger Teittinen och skakar på huvudet samtidigt som han klämmer på en liten fjäder som sticker upp mellan tummen och pekfingret.  ”Om den här hade testats och man hade jämfört kvaliteten så hade den vunnit!” Teittinens företags specialitet är att fjädrarna även går att få i blått. ”Försäljningen minskar och produktionen flyr till Grekland. Inte kan jag tillverka de här blåa fjädrarna för under en euro. Varför begränsar inte myndigheten utflödet av pengar utanför gränserna genom att ange i anbudsförfrågan att leverantörer som använder utländska delar inte godtas? De där grekerna köper knappast något av mig”, säger Teittinen förundrat.

Ju mer Teittinen funderar över sitt öde desto argare blir han.

”De där tjänstemännen som gör slarviga upphandlingar hittar på att möjligt för att göra det svårt för oss. Även nu ombads man lämna uppgifter om registreringen av firman, omsättningen, skatteskulder, socialskyddsavgifter och en massa annat. Många frågor som man skulle svara på”, suckar Teittinen. ”Inte hinner jag fylla i sådana lappar när jag är mitt i produktionen. Annat var det förr när myndighetschefen var en bra broder som beställde fjädrarna direkt härifrån!”, säger Teittinen och minns den gamla goda tiden.

Teittinen ser småföretagaren Pulliainen på gården och blir ännu mer upprörd. ”Den där Pulliainen är underleverantör till den firma som vann!”, utbrister Teittinen och känner ett sting i hjärtat. Pulliainen, som tillverkar bläck, har flera gånger bett Teittinen om att samarbeta med honom, även så den här gången, utan framgång. ”Pulliainen köper säkert en Merca för de här upphandlingseurona från staten. Hur ska jag göra för att få högre avgifter för vägandelslaget för honom?”, säger Teittinen fundersamt, för vilken avundsjukan alltid verkar gå före stoltheten. 

Har du träffat på sådana som Seppo Teittinen? I upphandlingar ger alla anbudsgivare det bästa erbjudande de kan, men det är alltid en som vinner och en som förlorar.

Det finns olika synpunkter och förväntningar på vem man bör köpa ifrån och hur, ofta fantasifulla sådana. Med upphandlingar ska man rädda anbudsgivarnas omsättning, landets ekonomi, arbetslösheten och jorden, genom att följa kraven i upphandlingslagen. Man får ofta skäll, även vid väl genomförda upphandlingar. Felaktiga tolkningar av upphandlingslagen som nagelfars i medierna, rättas sällan till, eftersom det inte finns tid eller resurser.

Hur tycker du att man kan förbättra hänsynen till små och medelstora företag, sysselsättningen, miljön och de sociala aspekterna i upphandlingar? Skapar upphandlingar möjligheter till exempelvis export för finska företag? Utnyttjar man dessa möjligheter i tillräckligt stor utsträckning?

Mirke Turunen, konkurrensutsättningskonsult

Bloggare
Övriga blogginlägg