Ursäkta, vad var det viktiga nu igen?

USA:s president Woodrow Wilson konstaterade i början av 1900-talet en tråkig sanning som fortfarande gäller: “If you want to make enemies, try to change something.”  Så är det ofta och man behöver inte ens alltid göra någon förändring. Ibland räcker det med att bara försöka.

Om man tror på påståendet och ser det ur det perspektivet håller offentliga upphandlingar på att få en ganska stor armé av fiender som samlas på bakgården. Direktiven rörande offentlig upphandling gäller redan och ska implementeras i den nationella lagstiftningen fram till nästa vår. Samtidigt håller man inom statsförvaltningen på att förbereda en betydande förändring i konkurrensutsättningen vid upphandlingar genom att införa en elektronisk upphandlingslösning. Statens upphandlingsväsendes utvecklingsprojekt, (HANKO-projektet) som inleddes för knappt ett år sedan har som syfte att ge statsförvaltningens upphandlingsväsende gemensamma fungerande verksamhetsmodeller. Listan skulle kunna fyllas på med flera andra viktiga projekt eller med en generell förändring som alla på sitt sätt bidrar till att förändra de offentliga upphandlingarna, åtminstone i praktiken. En situation där lagstiftningen, verksamhetsprocesserna och samhället håller på att förändras, allt på sitt eget sätt och på samma gång, låter inte så positiv.

Men hur vore det om förändringen trots allt är i en positiv riktning? Eller kan det till och med vara så att det vad beträffar det inre syftet med upphandlingarna inte ens kommer några stora förändringar?

En anbudsgivare konstaterade nyligen att för hans del kunde den upphandlande enheten välja anbudsgivare hur de ville, men undrade om det inte fanns anledning att fundera över om den upphandlande enheten ville genomföra en upphandlingstekniskt perfekt upphandling eller ett slutresultat som uppfyller behovet och målen? Anbudsgivaren hade rätt i att upphandlingsförfarandena eller -tekniken inte är offentliga upphandlingars och konkurrensutsättningars innersta väsen. Om man ska vara riktigt noggrann är inte ens det undertecknade avtalet efter upphandlingen dess innersta väsen. Allra minst är dess innersta väsen marknadsdomstolen eller deras beslut, för hanteringen av dess innersta väsen ingår inte ens i denna domstols befogenheter.

Dess innersta väsen är ett tydligt behov och mål. Upphandlingsväsendets roll är att hjälpa sina kunder och fungera som mellanhand i uppfyllandet av ett behov. Oavsett om det handlar om det primära behovet att stilla hunger, upprätta ett system för att effektivisera verksamhetsprocesserna, uppnå kostnadsfördelar eller något annat får man inte glömma det bakomliggande behovet och målet bakom paragrafer och tekniska finesser. När upphandlingslagstiftningen, processerna eller samhället i stort förändras kan man uppfylla behoven inom offentliga upphandlingar på praktisk nivå genom att göra det mycket svårare eller så kan man göra det smidigare. Många av de kommande förändringarna kommer att främja kommande upphandlingar, men trots det kommer inget av det som nämnts ovan att medföra några betydande förändringar för det kritiska arbete som görs för att skapa en verksamhetsmodell av ett behov som man upptäcker är viktigt, en modell som gör att behovet uppfylls.

Från Woodrow Wilsons liv kan man hämta många fler slagkraftiga uttalanden som passar hantering av offentliga upphandlingar och förändringar, men ett ännu mer träffande uttalande kom från generaldirektören för Statskontoret Timo Laitinen om förändringen i motionskulturen, som enligt min mening passar lika bra för offentliga upphandlingar just nu: ”Vi har en stor samhällsboll i händerna; vi är dumma om vi tappar den med flit”. Det krävs några kraftansträngningar till inför de kommande förändringarna, att man tar bollen och håller den hårt och tar den i mål med tydligt fokus på målet. Var och en får bestämma om de tycker att de kommande förändringarna är värda att förarga sig över eller om det ens sker någon betydande förändring.

Tuomo Vuorinen, kundchef

Ämnen nära ingenjörens hjärta har att göra med IT och utnyttjande av datasystem i affärsliv. Tuomo ser de stora riktlinjerna, men kan inget åt sin personlighet och blandar sig därför också i mindre detaljer. Detta helt oavsett om det är frågan om en blogg, cykel eller en anbudsförfrågan.

Bloggare
Övriga blogginlägg