Låt oss rädda Finland med upphandlingsväsendet!

Den globala konkurrensen hårdnar, resurserna minskar, vår nations konkurrenskraft befinner sig i ett förnedringstillstånd och lågkonjunkturen fortsätter. Den globala downshiftingen gör inte gott för vår omhuldade välfärdsstat, vilket gör att det blir fler varv i ekorrhjulet. Förutom de förslag regeringen nyligen gjorde, var kan man hitta extra fart till ekonomins motor? I fler arbetstimmar? En bevisat dålig idé. Devalvering? Den monetära unionen förstör den tanken. En totalreform av grundskolan och utbildningssystemet så att de återspeglar nutiden? En bra idé, men i en kvartalsekonomi är det lite för mycket begärt att vänta till kommande generationer för att se resultat.

I den här tidsåldern finns svaret bara på ett enda ställe, på samma ställe där det har funnits under de senaste två århundradena: i informations- och kommunikationsteknik (IKT). Och hur många frågor har inte haft detta som svar. På hela vår planet lär det inte finnas en enda aktivitet där inte IKT är inblandat. Åtminstone sedan vi nått detta årtusende har varenda litet utvecklingsprojekt samtidigt även varit ett IKT-projekt.

Det finns dock en stötesten som då och då kommer emot en på löpsedlarna: samtidigt som prislapparna för IKT-projekten växer exponentiellt med storleken känns det som att även andelen misslyckade projekt växer. Det är få organisationer har IKT som kärnkompetens, för att inte tala om hjälpliga kunskaper. Samtidigt är IKT emellertid det sista halmstrået i jakten på effektivitet, så vad ska man göra?

Precis som man utlokaliserar annan kärnkompetens lönar det sig att även lägga ut IKT. Man behöver inte gå så långt som till Indien i första taget, för kompetensen finns närmare än så. Här döljer sig dock ytterligare en stötesten: även för att utlokalisera till IT-butiken på andra sidan gatan behövs upphandlingsväsendets kunnande.

Eftersom utveckling och IKT går hand i hand och eftersom IKT har utlokaliserats märker vi också att all utveckling går via upphandlingsväsendet. Vi vaknar upp och förstår att upphandlingsväsendet numera, i ännu större utsträckning än tidigare, är en av organisationernas viktigaste verksamheter.

Om det lyckas för det utvecklingen framåt, men om det misslyckas håller det oss kvar i recessionen: fel i upphandlingsfasen kan inte repareras ens av projekt- eller processkompetensen hos en guru.

Nu, när varje sten vänds i syfte att hitta smulor av konkurrenskraft, har även upphandlingsväsendet börjat digitaliseras med höga mål. Genom spjutspetsprojekten HAMA, HANKO och HANKI basuneras IKT:s glädjebudskap ut och senast nu borras det in i vårt medvetande att det även för att digitalisera upphandlingsväsendet krävs ett bra upphandlingsväsende.

Inom världshandeln är insatserna höga och korten utdelade. Hittills har den belåtna kombinationen av skicklighet och tur räckt långt, men förebudet om en vändning känns i luften. Har Finland råd att förlora en hand till? Har Finland råd med ett dåligt upphandlingsväsende?

Niko Myllynen, ICT specialist

Niko skriver gärna om såväl stora som små helheter. Eftersom informationsvetenskap är hans passion är han led på föreställningen att informationssystem är isolerade monoliter och väntar istället på den tid då man fusionerar information, processer, människor och IT till välfungerande helheter. Genom sina blogginlägg vill Niko rasera gränserna mellan affärsverksamhet och informationsteknik.

Bloggare
Övriga blogginlägg