IT-upphandlingar inför omvälvningar: agila metoder efterlyses!

Vem borde äga de programvaror som myndigheterna använder?

I år har det diskuterats en hel del om upphovsrätten till och licenseringen av programvaror. Viktiga kommentarer har förekommit på både LinkedIn och insändarsidorna i Helsingin Sanomat.

Diskussionen startade med den offentliga förvaltningens nya JIT-avtalsvillkor som framöver kommer att tillämpas på så gott som varje IT-relaterad anbudsbegäran inom den offentliga förvaltningen. Om leverantörens anbud strider mot anbudsbegäran är den upphandlande enheten berättigad och skyldig att förkasta anbudet. Ändringen av JIT-villkoren är därför en stor nyhet.

Enligt de nya JIT2015-villkoren ska leverantören i regel offentliggöra sitt arbete på webben som öppen källkod, som även andra företag kan använda. För många företag innebär detta utveckling av nya intjäningsmodeller eller till exempel fokus på support och administration. Användningen av öppen källkod ställer rätt stora kompetenskrav även på de upphandlande enheterna.

Stödet för företagsverksamhet och användningen av skattemedel befinner sig på många punkter i vågskålen. Kunderna får till exempel framöver beställa ändringar i systemen av andra IT-företag. I de nya JIT2015-villkoren har man dock fastställt rättigheterna relaterade till bland annat dokumentationen på ett sätt som enligt min uppfattning stöder företagens verksamhet. Företagen behåller nämligen rättigheterna till den dokumentation som de tagit fram för kunden, och beställaren har endast omfattande rätt att använda och ändra den.

Även en offentlig upphandlare ska kunna köpa agil utveckling

För ungefär fem år sedan började den offentliga förvaltningen beställa programvaror genom agila metoder för programvaruutveckling. I början var man mycket skeptisk mot huruvida upphandlingslagen kunde tillåta detta. Enligt min uppfattning borde även den offentliga förvaltningen kunna upphandla programvaror på ett modernt sätt och inte vara tvungen att skriva en flera tusen sidor lång anbudsbegäran och försöka förutse minsta detalj på förhand, i synnerhet om det handlar om en mer innovativ upphandling.

Agila metoder för programvaruutveckling baserar sig på fortlöpande utveckling av lösningar, dvs. på iterativa och inkrementala rutiner, vilket i praktiken innebär dagligt samarbete mellan leverantören och kunden och fortlöpande analys av lösningsmodellerna. Kundens insatser är med andra ord stora, och arbetet utförs utifrån kundens behov. Vem tillhör upphovsrätten till programvaran i detta fall? Borde frågan avgöras helt på samma sätt som när det gäller programvaror som utvecklats med vattenfallsliknande metoder?

Mitt svar på dessa frågor är att licenseringsmodellen alltid borde vara ändamålsenlig och uppfylla behoven. I JIT2015 finns färdiga klausuler som kan användas när en upphandlande enhet väljer en exklusiv licens för sin agila programvara i stället för öppen källkod. Sådana undantag ska dock alltid göras med tydliga avtalsanteckningar för att anbudsgivarna ska kunna lämna jämförbara anbud och för att undvika tvister under avtalsperioden.

Samtidigt med JIT offentliggjordes också IT2015-villkoren för små och medelstora företag. Med tanke på leverantörerna är det intressant att undersöka skillnaderna mellan agila villkor. Villkoren för både den privata och offentliga sektorn är halvagila, dvs. modeller som bygger på leverantörens leveransansvar. Till exempel varierar leverantörens risker beroende på om leverantörens kund är en privat eller en offentlig upphandlare. En annan stor skillnad är att den privata sektorn utgår från exklusiva licenser, medan den offentliga sektorn satsar kraftigt på öppen källkod.

Produktivitetsskutt genom servicedesign?

Med omvälvningarna inom IT har vi fått en massa trendiga ord såsom IoT, DevOps, big data, open data etc. Är det tekniken eller behoven som går före? Dessutom vill jag gärna efterlysa mer diskussion om hur tjänsterna och tekniken kunde betjäna slutanvändarna bättre. Hur ska vi åstadkomma bättre tjänster med de skattemedel som används till offentlig upphandling?

Servicedesign kan utnyttjas för att effektivisera, rikta och förbättra tjänsterna. Med servicedesign avser jag gränsområdet mellan teknisk och marknadsföringsmässig kompetens med vars hjälp man strävar efter att förbättra kundens serviceupplevelse och finna effektivare metoder för att tillfredsställa behoven. Efter planeringen kan tjänsterna produceras agilt, dvs. genom att sikta på ett rörligt mål.

Outi Jousi, jurist

Outi är en jurist med bakgrund som softwareplanerare. Hon bloggar och twittrar, eftersom hon tror att alla gynnas av en öppen diskussion. Smidiga avtalsmodeller och integritetsskydd är hennes favoritämnen. Outi glädjer sig då hon kan sparra med andra om dessa teman.

Bloggare
Övriga blogginlägg