Det bästa som föremål för upphandling

Tillspetsat sagt finns det två slag av offentliga upphandlingar: de, vid vilka man köper det billigaste och de, vid vilka man köper det bästa. Med det billigaste avses en upphandling, där det enda jämförelsekriteriet är priset. Med det bästa avses en upphandling, där priset är ett jämförelsekriterium bland andra.

De upphandlare som tar det billigaste blir ständigt föremål för förakt. "Är inte kvalitet av någon betydelse?!" ropar man och klagar; man får till och med konkurrens med bara priset att låta som olagligt. De här kritikerna förstår inte offentlig upphandling. När köparen känner sina behov lika bra som sin egen ficka, är det bästa sättet att få upphandlingens kvalitetskrav uppfyllda att skriva in dem som krav i anbudsbegäran. Då blir uppgiften bara att köpa kvaliteten i fråga till lägsta möjliga kostnad.

Att köpa det bästa är däremot politiskt korrekt. "Varför är kvalitet av så stor vikt här?" är en fråga, som marknadsdomstolen sällan ställer. Användning av kvalitetskriterier för jämförelse har blivit ”best practice" vid konkurrensutsättning. Viktning för kvalitet finns på mallen för anbudsbegäran med en fotnot: "Ändra inte om du inte förstår det här".

När upphandlaren har uppställt både pris och kvalitet som jämförelsekriterier, har upphandlaren samtidigt implicit satt ett pris på kvaliteten. Varifrån har det priset kommit? Har upphandlaren först gjort en marknadsundersökning, hört leverantörer och köpare och analytiskt räknat ut förhållandet? Nej. Upphandlaren har trollat fram det genom stresstester eller i värsta fall ur rockärmen.

Man kan till och med nå goda resultat med ett godtyckligt pris på kvalitet, men risktagningen behöver vara medveten. Det kan plötsligt bli okontrollerbart många variabler för flera jämförelsekriterier. Anbudsbegäran är känslig för alla slags oväntade extremvärden, som nitiska anbudsgivare nog hittar på att pröva ur en eller annan infallsvinkel. Också den bästa anbudsbegäran medför ett starkt moment av spänning och konkurrensutsättningen är som en konfektask: man vet aldrig vad som komma ska.

Det finns dock tillfällen då upphandlaren inte exakt vet vad han ska upphandla och då är det inte motiverat att låsa kraven till en viss kvalitetsnivå. Att jonglera i ett gungfly av många jämförelsekriterier är dock inte det enda alternativet. Man kan nämligen förutom kvaliteten också låsa priset. Vid så kallad fransk entreprenad meddelar upphandlaren hur mycket pengar som står till förfogande. Det blir på marknadens ansvar hur hög kvalitet resultatet blir.

När du nästa gång ska köpa det bästa, ska du inte låta viktningen av priset och kvaliteten begränsa din tankeverksamhet. Begränsa hellre jämförelsekriterierna till ett - kvalitet eller pris.

Niko Myllynen, ICT specialist

Niko skriver gärna om såväl stora som små helheter. Eftersom informationsvetenskap är hans passion är han led på föreställningen att informationssystem är isolerade monoliter och väntar istället på den tid då man fusionerar information, processer, människor och IT till välfungerande helheter. Genom sina blogginlägg vill Niko rasera gränserna mellan affärsverksamhet och informationsteknik.

Bloggare
Övriga blogginlägg