Samordnad upphandling – den offentliga upphandlingens elaka styvmor

I den offentliga debatten tar man med jämna mellanrum ställning till Hansels verksamhet som upphandlingsenhet. Fantastiskt! Hur mycket återkopplingen och synpunkterna som framförs är värda beror naturligtvis på många olika saker, men om återkopplingen är kritisk och motiverad är vi på rätt väg. När återkopplingen är motiverad måste den både vara välkommen och en sorts inbjudan till dialog.

Kritik utan en vilja till dialog, när den framförs offentligt, handlar enligt min mening bara om att få ut frustration, om reklam eller om marknadsföring. Eller anti-marknadsföring.

Om man glömmer det avsiktligt tillspetsade på internet och i nyheterna och det relativt vanliga behoven hos medierna att leta efter motsättningar, kommer vi till det väsentliga, det vill säga var kritiken tog sin början. Jag tar mig nu an ämnet just med tanke på de samordnade upphandlingar som upphandlingsenheten gör, då samordnade upphandlingar fritt formulerat betyder avtal om varor, tjänster eller byggnadsentreprenader som ingås via ramavtal i en skala som omfattar hela statsförvaltningen, som kan utnyttjas stor omfattning inom statens upphandlingsenheter.

Om man tittar på samordnade upphandlingar ur ett tillräckligt brett perspektiv är det ett faktum att det pris eller den kvalitet på produkten eller tjänsten som man får i upphandlingen aldrig är bra. Det är alltid någon part, beställaren eller leverantören, som anser att slutpriset eller den slutliga kvaliteten inte var rätt. Ibland är priset för högt och numera är det överraskande nog ibland även för lågt. Inte heller innehållet faller alltid alla i smaken. När görs upphandlingen med för vaga specifikationer och när görs den med för strikta specifikationer. Ibland kräver man alltför kompetenta personer medan man å andra sidan bör anlita just de där verkliga guruna, då de medför besparingar i det välbekanta långa loppet. Ibland diskuterar man också om de behov som framförs egentligen finns. Det är inte lätt för någon. Men det är helt enkelt så samordnade upphandlingar fungerar, delvis.

Bland leverantörer har man ibland hört att det inte heller är lätt för Hansel att balansera mellan alla olika önskemål, ibland omöjliga sådana, mitt i korselden. Kanske inte, men det här omöjlighetsproblemet är inte bara Hansels, utan en gemensam problematik. Om Hansel inte tillhandahåller tjänster som inte är användbara används de av förståeliga skäl i liten utsträckning och om de inte används får de leverantörer som tillhandahåller tjänsterna inga uppdrag via ramavtalen. Och då försvinner de processkostnads- och volymfördelar man försöker uppnå. Det är naturligtvis Hansel som alltid fattar det slutgiltiga beslutet om innehållet i och verksamhetssätten för varje ramavtal. Därför måste man ha den allvarliga inställning till besluten som situationen kräver. Om man inte objektivt sett har tagit det på så stort allvar som man bör, finns det anledning till kritik. Trots det är samordnade upphandlingar en upphandlingsmetod som ofta medför något slags kompromiss, oavsett om man gillar det eller inte.

Många av oss har hört Antero Mertaranta kommentera och lagt märke till hans sett att betrakta saker bakom blåvita glasögon. Men, vad gör det, det är underhållande, vilket det ibland även kan vara på bloggar. På samma sätt ser även vi andra, som inte är som Antero, alltid saker och ting ur vår egen synvinkel och ur alla synvinklar finns det bokstavligen alltid något som inte syns ur en synvinkel eller så tänker man inte på att det finns. Vi känner att vi är som bäst på att utveckla verksamheten när vi inte utvecklar vår egen utan andras verksamhet.

Man behöver bara vemodigt tänka tillbaka på praoveckorna i skolan. Motsvarande koncept skulle även bidra med större vidsynthet i arbetslivet. Åtminstone jag skulle vara den första att frivilligt anmäla mig till att få uppleva andras dagliga arbetsliv. Det kunde kanske få en att tänka hur grönt gräset på den andra sidan egentligen är och hur den egna gräsmattan ser ut på längre håll.

Det utlovas inte slutresultat som behagar alla i alla samordnade upphandlingar, tyvärr. För närvarande saknas det dock en effektiv diskussionskanal där man kan lösa problempunkter på ett mer effektivt sätt än nu bland alla inblandade parter. Sociala medier är inte saliggörande här, ibland precis tvärtom. Nu kanske någon trillar av stolen, men jag skulle ändå som riskorienterad realist säga att en positiv lösningsfokuserad inställning är det som saknas i dagens debatt och verksamhet. Med en positiv och experimentell kultur kommer man överhuvudtaget framåt, även om det kanske är roligare att peka med fingret. Bara man håller ett lagom avstånd från själva problemet.

Tuomo Vuorinen, kundchef

Ämnen nära ingenjörens hjärta har att göra med IT och utnyttjande av datasystem i affärsliv. Tuomo ser de stora riktlinjerna, men kan inget åt sin personlighet och blandar sig därför också i mindre detaljer. Detta helt oavsett om det är frågan om en blogg, cykel eller en anbudsförfrågan.

Bloggare
Övriga blogginlägg