Ärade fru kommissionär

Jag blev inbjuden att delta i en paneldiskussion vid ett evenemang som ordnades av EU-kommissionen i Tallinn. Temat för diskussionen var användningen av kvalitet och pris som jämförelsegrunder inom offentlig upphandling. I publiken satt också den kommissionär som ansvarar för de här frågorna i vår egen bransch, Elżbieta Bieńkowska från Polen.

En spännande situation, men vad temat för konferensen beträffar befann vi oss verkligen i min trygghetszon. Trots det var det viktigt att noggrant överväga vad jag ville säga om ämnet inför de här tungviktarna inom offentlig upphandling.

Jag beslöt att gå ut hårt genom att litet provocerande beskriva hur upphandlingsenheterna så där i snitt inte är fullständigt insatta i vad framför allt jämförelsegrundernas inbördes viktning egentligen innebär. Normalt är det bara någon som drar till med att kvalitetens viktning den här gången är till exempel 40 procent, och så är den saken fastslagen.

Viktningen säger ändå inte nödvändigtvis något om vilken kvalitetsnivå upphandlingsenheten eftersträvar. Det är inte alls svårt att genomföra en konkurrensutsättning till 100 procent som priskonkurrens och få den bästa kvalitet som erbjuds på marknaden som resultat.

Men hur skulle den här publiken reagera på en tanke som är omöjlig att sälja även till många finländska beslutsfattare. Alla vill betona kvalitetens betydelse, men förstår inte att en högre viktning på kvaliteten i en upphandling inte är detsamma som ett slutresultat av högre kvalitet. 

Jag visste i alla fall att mina motiveringar är korrekta: I första hand definieras den kvalitetsnivå som krävs som en del av beskrivningen av föremålet för upphandlingen. Det är upphandlingsenhetens uppgift att ange vilken typ av kvalitet – hållbarhet, effektivitet, garantier, erfarenhet eller lätthet – som krävs. Det här beslutet varken kan eller bör läggas ut helt och hållet på marknaden, trots att man hellre vill köpa ett slutresultat än metoder eller utrustning. Köparen bör förstå och kunna beskriva sitt upphandlingsbehov. 

Representanterna för arrangören hade kanske önskat en lite annan infallsvinkel. Det är ju precis kvalitetens betydelse som kommissionen vill betona med det nya upphandlingsdirektivet. Man försöker uppmuntra i synnerhet östeuropeiska upphandlingsenheter att betona kvaliteten mer vid poängsättningen av offerterna. Man vill betona kvaliteten, eftersom man tror att det främjar innovativiteten och i allmänhet ökar företagens intresse för offentliga upphandlingar. Exempelvis i Rumänien genomförs 90 procent av konkurrensutsättningarna med priset som enda jämförelsegrund. I Finland är motsvarande siffra 47 procent, i Tyskland 52 procent, i Storbritannien 7 procent och i Frankrike så liten som 4 procent.

Matematikens lagbundenheter kan ändå inte ändras ens med EU-direktiv. Det förekommer kulturella skillnader, men det här är ett faktum i alla EU-länder: När en viktning fastställs för kvaliteten (vare sig den är 20 eller 40 eller 60 procent), tar upphandlingsenheten i praktiken ställning till hur mycket mer man är villig att betala för en produkt, tjänst eller innovation som får fulla kvalitetspoäng jämfört med den så kallade normala kvalitetsnivån som krävs i föremålet för upphandlingen.

Den tankegång som jag framförde var i sig inte på något sätt ny, och den fick en hel del instämmande nickningar. Trots det fanns det säkert många fransmän som tänkte att visst är kvaliteten ändå viktig och den betonar vi absolut också i framtiden. Rumänska upphandlingsexperter myste eventuellt lite belåtet åt att de hade kommit på just den här tanken själva för länge sedan (om det inte råkar finnas någon helt annan orsak till betoningen av priset i det landet). Den BBC-reporter som var moderator för diskussionen konstaterade kanske för sig själv att i den här frågan finns det helt klart två separata tänkesätt.

Och precis så verkar vara fallet inom EU. Jag är i alla fall när som helst redo att försvara tanken att det lönar sig att betala mer endast för kvalitet som verkligen medför mervärde för kunden. Att poängsätta kvaliteten på något annat sätt är ju bara befängt.

Ilkka Sihvola, chef för konkurrensutsättningsenheten

Ilkka är fascinerad av ryska porslinstatyetter och Juhani Linnovaaras konst. Han ifrågasätter gärna konventionella vanor och är mycket intresserad av offentlig upphandling. Ett högt pris på en produkt och hög kvalitet korrelerar inte alltid. Detta ämne skriver han mer om i kommande blogginlägg.

Bloggare
Övriga blogginlägg