CPV-kod nummer 92342200-2

Det är alltid lite genant att använda sig av andras skämt. Det var visst Markus Ukkola som först uppmärksammade CPV-koden i rubriken och det lustiga som döljer sig bakom den. Jag beslöt mig ändå för att själv tala om koden i mitt föredrag som jag höll förra veckan. För dig som läser bloggen tänker jag ändå inte genast avslöja vad den där koden är för något. Vänta dig ändå inte att dö av skratt – i synnerhet inte om du inte alls känner till CPV-koderna.

I staden Ostrava i Tjeckien hölls den 9–11 november ett stort eBF-seminarium med fokus på offentliga upphandlingar och elektronisk handel. Seminariet lockade över 400 personer som deltog i tiotals inledningsanföranden, paneler och informella diskussioner med anknytning till offentliga upphandlingar och elektronisk konkurrensutsättning. Behållningen av seminariet var utmärkt. Eftersom en bloggtext inte medger tillräckligt utrymme för de teman som behandlades, tänker jag berätta om helt andra iakttagelser jag gjorde under de tre dagarna.

Jag var den enda seminariedeltagaren från Finland. Enligt min uppfattning fanns där inte heller några deltagare från Sverige eller Danmark. Deltagarna kom till stor del från olika östeuropeiska länder, vilket gjorde tillställningen lite annorlunda jämfört med våra egna evenemang.

Hos oss skulle de förändringar som EU-direktivet och den reviderade upphandlingslagen medför alltjämt utgöra ett tema för ett dylikt seminarium. En översikt av de senaste riktlinjerna inom marknadsrätten skulle garanterat också ingå i programmet.

I Tjeckien talade man knappast alls om EU-direktivet eller lagstiftningen kring upphandlingar. Mest utrymme fick konkreta exempel på olika upphandlingar och deras slutliga resultat.

Korruption var inte ett ord som användes i sig, men olika former av smusslande, inrotad praxis och gråzoner var teman som ofta dök upp. Många gånger funderade jag på hur mycket dessa människor egentligen stressar över vad lagen säger om saker och ting. Svaren på frågor som ställdes avslutades ofta med ett speciellt leende – det är nu bara så här hos oss (och därefter det där leendet).

Mitt eget inlägg gällde användningen av olika kalkylscheman och vikter i samband med offentliga upphandlingar. Mitt anförande tolkades till tjeckiska och polska, men trots det undrar jag hur mycket temat egentligen väckte intresse i ett land där drygt 90 % av all konkurrensutsättning genomförs med billigaste pris som enda urvalskriterium.

Men för att återgå till de små nyansskillnaderna. Alla föredragshållare på seminariet ombads ta med sig ett konstnärligt verk som de skapat själva.

Jag kånkade med mig en tavla med havsmotiv som jag målat i S:t Petersburg för 15 år sedan. Seminariets inledningsanföranden hölls i ett galleri, vilket genast skapade en mycket varm stämning. Det kändes lite egendomligt, men samtidigt inspirerande, att som en riktig konstnär berätta för östeuropéerna om min tavla med havsmotiv och dess uppkomst…alltså på ett seminarium som behandlar offentliga upphandlingar.

Nästa dag, när den officiella delen avslutats, hölls prisutdelning där aktörer som utmärkt sig inom elektronisk handel belönades. Under höstens lopp ombads jag flera gånger att göra anspråk på något av priserna eller diplomen. Jag tackade artigt, men i ärlighetens namn upplevde jag inte att elektronisk upphandling var något som Hansel – eller ännu mindre Helsingfors eller Finland, var bäst på. Själv har jag ännu bara gjort en upphandling med hjälp av vår elektroniska upphandlingslösning.

Det blev ändå klart att man gärna också hade velat dela ut ett pris åt det här exotiska skandinaviska landet – oberoende om det var motiverat eller inte.

Man önskade innerligt att jag nästa år skulle kandidera för någon av de många priskategorierna.

Nu verkade det som om prisutdelningen spelade en större roll än hur bra man är på riktigt eller vad man gjort i sin karriär. Hos oss skulle ett officiellt erkännande på ett så stort evenemang var en mycket viktigare, noga planerad angelägenhet. Den östeuropeiska stilen att inte ta sådana här saker på så stort allvar kändes i varje fall på plats mycket uppiggande. Alla som fått ett diplom var uppenbart tagna över sina pris. 

eBF var ett av de bäst arrangerade seminarierna jag någonsin har deltagit i. Jag påstår inte att jag fick höra om ett stort antal bästa förfaranden i Europa, men i professionellt hänseende fick jag absolut något nytt att fundera på - samma vecka som Donald Trump valdes till Amerikas nya president.

Oberoende av de små nyansskillnaderna tvivlar jag inte en sekund på att våra östeuropeiska bröder och systrar inte är lika skickliga upphandlare av offentlig förvaltning som vi här i Norden. Oberoende om upphandlingen gäller tjänster enligt CPV-kod 92342200-2 (som för övrigt gäller discodans) eller lite större upphandlingar. Alla upphandlingar är nämligen speciella på sitt sätt och det finns inte enbart en sanning eller ett enda sätt att göra saker på.
 

Ilkka Sihvola, chef för konkurrensutsättningsenheten

Ilkka är fascinerad av ryska porslinstatyetter och Juhani Linnovaaras konst. Han ifrågasätter gärna konventionella vanor och är mycket intresserad av offentlig upphandling. Ett högt pris på en produkt och hög kvalitet korrelerar inte alltid. Detta ämne skriver han mer om i kommande blogginlägg.

Bloggare
Övriga blogginlägg