Att ha rätt behöver ingen ägare

Det sägs att kunden alltid har rätt, men vad innebär det att ha rätt i offentliga upphandlingar – och har det ens någon betydelse? Traditionellt kunde man tänka sig att det är den part som segrar i marknadsdomstolen, efter att den virtuella klubban har slagits ner i det virtuella bordet, som har rätt. Eller är det bara den efterkloke som kan ha rätt vid upphandling?
 
Det finns många olika åsikter om offentlig upphandling och det praktiska genomförandet, liksom även om att ha rätt. Eftersom betydande summor varje år används för offentlig upphandling, är det då viktigt ur samhällets perspektiv att någon har rätt? Frågan kan nystas upp utifrån det grundläggande dilemmat i offentlig upphandling: processen.
 
Motsvarande problem förekommer till exempel vid besök i en leksaksaffär med en tioåring. Varje besök är ett nytt, spännande äventyr som det är bra att förhålla sig fördomsfritt till. Mellan varje hylla kan det finnas något som man inte märkte föregående gång. Varje leksak kan betraktas lite på ett lite annorlunda sätt än senast. Behov och vilja blandas samman och motiveringarna till “behoven” varierar från fantasifulla till kyliga, analytiska tolkningar. I bakgrunden lurar en auktoritet som begränsar verksamheten, trots att det inte alls alltid är klart varifrån begränsningarna kommer, vem som ursprungligen har kommit på dem, eller vilka de ens är. Men ändå finns de där, och av någon anledning måste de följas. Å andra sidan spelar det ingen roll varifrån de kommit, bara jag får det som jag vill ha! Ibland är resultatet gråt, ibland skratt, förtvivlan eller åtminstone massiv förvirring. Varför måste det vara så här?

Varför kan jag inte välja själv, då jag vet vad som är bäst för mig? Varför måste du alltid neka mig allting?

Även om besök i leksaksaffärer och upphandling tidvis är en berg- och dalbana av känslor, är de alltid lärorika. Nya perspektiv uppkommer från olika saker. Lärdomen är nära förknippad med att skapa en uppfattning om godkända handlingsprinciper, fördelar och kanske också om att ha rätt. Jag kan ha rätt genom att uppnå ett objektivt sett gott resultat i upphandlingen, men om resultatet har nåtts i strid med godkända handlingsprinciper, är det då acceptabelt att ha rätt? 
 
Som tydligast kan upphandling vara mycket rätlinjigt när begränsningarna har förståtts och siktet är inställt på målet. I detta fall går genomförandet och förankringen av målet nästan av sig självt, även om det kan finnas vissa startsvårigheter eller utmaningar under projektet. Om vi levde i en perfekt värld, skulle ingen till slut minnas vem som hade rätt i berg- och dalbanans kurvor. Målet nåddes, och det var alla genuint glada över. Tillsammans, för sin egen del eller för andra, eller både och. Tyvärr lyckas inte detta alltid med vuxna människor. Om man inte lyckas hitta ett namn på den som hade fel, så minns man åtminstone den tråkiga episod som denna någon åstadkommit. Å andra sidan kan även den som haft rätt bli en nagel i ögat, bara för att personen en gång hade rätt.

Om att ha rätt innebär att åstadkomma det eftersträvade slutresultatet, behövs ingen ägare för att ha rätt.

Ur ett kundperspektiv kan detta konkretiseras som en situation där olika parter bombarderar den stackars kunden med sina syner, fakta och åsikter. Då är kunden berättigad, i praktiken till och med skyldig, att ställa frågor, göra förfrågningar, söka och gräva fram de svar som behövs av olika parter, för att inte tala om att ställa de rätta frågorna. I en situation där kunden har tänkt ut alla de rätta frågorna och svaren på dem, kan dessa ändå återspeglas mot andras rätta svar. Ibland hittas de nyttigaste observationerna på de mest överraskande platserna. Det väsentliga är att diskutera och ställa frågor – i synnerhet de dumma frågorna. Inom kort blir det oväsentligt vem som har rätt, eftersom det viktiga är att vara en krävande, ansvarsfull kund med fokus på slutresultatet. 

Nu utgår jag från att det att ha rätt innebär att åstadkomma ett nödvändigt slutresultat.

Tyvärr, och ironiskt nog, korrelerar en lång erfarenhet inte alltid med ett gott resultat. Den potentiella fallgropen är djup för dem som länge sysslat med upphandling, om de bestämmer sig för att sluta vara nyfikna och undvika diskussioner. Då kan en nybörjare med ett intresse och bakgrundsstöd för att lösa upphandlingstekniska problem mycket väl klara sig bättre än en gammal räv när det gäller att genomföra en upphandling. När det gäller att undvika fallgropen handlar det om egna val, liksom även behovet att ha rätt.
 

Tuomo Vuorinen, kundchef

Ämnen nära ingenjörens hjärta har att göra med IT och utnyttjande av datasystem i affärsliv. Tuomo ser de stora riktlinjerna, men kan inget åt sin personlighet och blandar sig därför också i mindre detaljer. Detta helt oavsett om det är frågan om en blogg, cykel eller en anbudsförfrågan.

Bloggare
Övriga blogginlägg